E-Post


Kontakta webmaster


 

www.lars-kamel.se

Bör vi agera genast eller är det bättre att vänta?


Jag tycker att svaret är givet: Vänta och se. Vidta bara de åtgärder som de nuvarande generationerna tjänar på, men inga som bara kostar oss pengar med tveksamt utbyte i en avlägsen framtid. Låt kommande generationer ta hand om problemet, om det är så stort att det behöver tas hand om.

Och hur kan jag nu vara så ondsint och inte bry mig om kommande generationer? Det är just kommande generationer jag tänker på och bryr mig om. Normalt anser vi ju att rika ska betala mer till det allmänna bästa än fattiga. I detta fall är det kommande generationer som är de rika och vi som är de fattiga.

Låt oss göra ett tankeexeperiment. I år lyckas någon eller några äntligen konstruera en fungerande tidsmaskin. Nu har vi chansen att åka tillbaka i tiden och ändra historien. Eftersom klimatfrågan anses vara ett så stort problem, beslutas att denna är en av tidsresenärernas viktigaste uppgifter. De bör åka tillbaka i tiden ungefär 150 år och hindra industrialismens framväxt, med de ökande koldioxidutsläpp som följer i dess spår.

Vad händer om tidsresenärerna lyckas? Industrialismen stoppas, koldioxidhalten i atmosfären kommer inte att öka. Och vi kommer alla, alla vi som lever i dagens värld att vara mycket fattigare. Detta utan att det finns några garantier för att världen inte har blivit varmare i samma takt som innan historien ändrades. För koldioxidens roll i uppvärmningen är inte alls klar, trots vad du har läst och hört någon annanstans. Bevisen för att det är ökningen av växthusgaser som ligger bakom större delen av uppvärmningen kommer enbart från klimatmodeller, som helt enkelt är för dåliga för att deras resultat ska gå att lita på

Mitt påstående om att vi alla skulle vara fattigare utan industrialismen då, hur säkert är det? Helt säkert, skulle jag påstå. Industrialismen har tagit oanvända resurser från naturen och gjort dem till användbara resurser för människan. Den har gjort människor rikare, och då menar jag alla människor som fått ta del av industrialismens positiva sidor, och inte bara redan rika kapitalister. Under 1900-talet gjorde mänskligheten större framsteg än i något sekel tidigare, och industrialismen bidrog starkt till dessa framsteg. Trots en kraftigt ökande befolkning så räcker maten nu mer än väl till alla. Människor svälter, förvisso, men då beror det på politik och inte på matbrist. Faktiskt så har en större andel av mänskligheten nu mat för dagen än någonsin tidigare i den kända historien. Vidare har den förväntade medellivslängden ökat från drygt trettio år till över sextio år. Detta alltså för mänskligheten som helhet, inkluderande både människor i rika och fattiga länder. Barnadödligheten har minskat rejält i praktiskt taget alla länder. Många tidigare fattiga länder, till exempel Sydkorea, Indien och Kina, har nått stora ekonomiska framgångar och är på väg att ta steget in bland de rikaste länderna.

Nästan allt blev bättre under 1900-talet. Världen är fortfarande inte bra, men bättre. Den har blivit bättre tack vare den ekonomiska tillväxt som industrialismen har möjliggjort.

Men industrialismens negativa sidor då, till exempel miljöförstöring? Jo, tack vare dess positiva sidor har vi också mer resurser att tackla dess negativa sidor. Fattiga människor har inte tid och råd att bry sig om sin miljö. Först när välståndet ökar börjar människor bry sig om sin miljö och ha råd att förbättra den. De har råd att filtrera utsläpp, bygga reningsverk, med mera. Miljöproblemen i världens rika länder är nu mindre än för några decennier sedan, vilket kanske förvånar dig. Ofta målas det ju upp en bild av allt större och värre miljöproblem, men den bilden är falsk.

Vill vi verkligen förvägra människorna för 150 år sedan att arbeta för att göra världen bättre för sig själv och för sina kommande generationer, till vilka vi hör? Vill vi leva i en värld som inte kan försörja över sex miljarder människor och där alla som faktisk lever är fattigare än i den värld vi känner? En värld där de flesta måste odla sin egen mat, och se till att det finns ett överskott som räcker till dem som har andra sysslor? Allt detta för en möjlig, men långt ifrån säker, fördel att uppvärmningen av världen är långsammare än i den värld vi känner?

Jag tycker inte alls det skulle vara en bra idé att använda tidsmaskinen till att förmå 1800-talets människor att avstå från industrialismens fördelar. Den värld som då skulle bli följden vill jag inte leva i. Antagligen skulle jag inte leva i den heller, eftersom sannolikheten är stor att minst en av mina mor- eller farföräldrar eller mina föräldrar skulle ha dött före fem års ålder. Eller jag själv. Levde jag, skulle jag inte kunna skriva detta och du inte läsa det, eftersom vare sig datorer eller internet skulle existera.

Låt oss då se framåt i tiden i stället för bakåt. Under 1900-talet såg världen en ekonomisk tillväxt som kom mänskligheten till godo. Sannolikheten är i det närmaste 100 % att vi i framtiden kommer att få se en minst lika snabb ekonomisk tillväxt. Det betyder dessutom att kommande generationer kommer att bli betydligt rikare än nuvarande generationer. Bromsar vi denna ekonomiska tillväxt, för att vi av någon anledning tycker att den är av ondo, betyder det också mindre pengar och andra resurser till framtida generationer, vilket jag tycker är en ond handling. Det är för att framtida gernationer kommer att ha mer resurser att lösa problemet, som jag tycker att det är en bra idé att mest vänta och se, och bara vidta åtgärder som lönar sig för oss. Dessutom innebär vänta och se att vi faktiskt får se om problemet är tillräckligt stort för att vi ska behöva göra någonting åt det. Det är ju helt enkelt dumt att använda massor av pengar att lösa något som egentligen inte är ett allvarligt problem, eller kanske inte ens ett problem alls,

Men Sternrapporten då? kanske någon invänder. Sternrapporten visade ju att vi bör vidta åtgärder nu för att begränsa klimatförändringarna, för att kostnaderna bara ökar om vi väntar. Det snällaste som går att säga om Sternrapporten är att den gör en rad ovanliga antaganden för att kunna komma fram till att det är mer ekonomiskt fördelaktigt att agera nu, jämfört med att vänta. Med antaganden som de flesta ekonomer anser mer normala, blir slutsatsen i stället den som jag här framför som min åsikt: Vänta och se och vidtag bara åtgärder som är lönsamma för oss. En mer utförlig kritik av Sternrapporten finns här (PDF-dokument på engelska).

Ofta påstås det att vi bör agera nu, för att de fattiga i världen kommer att drabbas hårt av klimatförändringarna. Detta argument bygger dels på att klimatmodellerna kan göra exakta förutsägelser om hur och var klimatförändringar kommer att drabba. De kan de helt enkelt inte. Dels bygger det på en föreställning att de fattiga kommer att förbli fattiga. Den föreställningen är också fel. I många av de ekonomiska prognoser som IPCC använder, kommer världens fattiga länder att få se en enorm ekonomisk tillväxt fram till år 2100. Detta år kommer de flesta av invånarna i dessa länder att vara rikare än medelamerikanen är nu. De kommer alltså, om prognoserna slår in, att vara bättre rustade än medborgarna i USA är nu för att klara klimatförändringar och naturkatastrofer. Denna fantastiska tillväxt förutsägs de åstadkomma till största delen genom att förbränna fossila bränslen. Så om den verkliga ekonomiska tillväxten blir mindre än förutsagt, kommer också utsläppen av växthusgaser att bli mindre, och därmed klimatpåverkan mindre.

Sedan tycker jag inte vi ska glömma möjligheten till tekniskt utveckling. Under 1900-talet såg vi en snabbare teknisk utveckling än under något annat sekel tidigare. Det finns ingen anledning att tro att denna utveckling plötsligt kommer att upphöra inom en nära framtid. Vad den kommer att leda till, har vi ingen aning om idag. Kring sekelskiftet 1900 fanns det ingen alls som kunde förutsäga vad det kommande seklet skulle föra med sig i form av nya upptäckter och uppfinningar. Visst fanns det enstaka visionärer, som Jules Verne, som förutsade några av framstegen, till exempel månfärder. Men så vitt jag vet, var ingen då i närheten av att förutsäga till exempel datorer, satellit-TV, mobiltelefoner eller GPS. Vi har helt enkelt ingen aning om hur avancerad teknik människorna kommer att tillgång till år 2100. Kanske är då naturkatastrofer någonting som kan förhindras, oavsett deras orsak? Kanske har då människorna den teknik som behövs för att kontrollera vädret? Vi kan bara spekulera och antagligen gissa fel. En ganska säker förutsägelse är i alla fall att ekonomisk och teknisk utveckling borde följas åt också i framtiden. Ser vi till att framtidens människor får mindre ekonomiska förutsättningar, ser vi antagligen också till att de får sämre tekniska möjligheter än de skulle kunna ha.

Som avslutning på detta avsnitt vill jag nämna Bjørn Lomborg. Inte så konstigt, kanske, eftersom mycket av det jag skriver ovan kommer direkt från, eller är inspirerat av, hans bok The skeptical environmentalist, på svenska utgiven under titeln Världens verkliga tillstånd. Lomborg har blivit något av ett hatobjekt bland delar av miljörörelsen och drabbats av en mängd osaklig kritik. Han har också kommit att anses som någon som inte tror på klimatförändringar orsakade av människan, vilket är mycket märkligt. I själva verket accepterar han IPCC:s mest extrema förutsägelser om framtida klimatkatastrofer. Lika fullt kommer han fram till att det finns viktigare problem att satsa pengar på att försöka lösa. Listan över sådana problem är lång och inkluderar bland annat säkert dricksvatten till alla, malaria, mässling och AIDS. Så varför ska vi lägga ned massor av pengar på ett problem som än så länge bara finns i datormodeller och kanske aldrig kommer att finnas i verkligheten, när det finns verkliga problem som varje år dödar miljoner människor? Varför?

Tillbaka till startsidan för min vetenskapsavdelning.