www.lars-kamel.se

Smälter världens glaciärer och är det i så fall allvarligt?

Utifrån mediabevakningen av klimatfrågan är det lätt att få intrycket av att vi vet att världens glaciärer alla är på väg att försvinna i en snabb takt. Det är inte riktigt sant.

Fakta i form av mätdata för glaciärer tas fram av det internationella samarbetet World Glacier Monitoring Service (WGMS), vilket bland resulterar i de regelbundna rapporterna Glacier Mass Balance Bulletin. I svensk översättning betyder det ju Glaciärmassbalansbulletinen, och massbalans är ett mått på om en glaciär får mer eller mindre is och snö.

Enligt uppskattningar, finns det cirka 60 000 glaciärer i världen. Den senaste Glaciärmassbalansbulletinen, från 2003/2004, har mätdata från 108 glaciärer. Således är det en mycket liten andel av världens glaciärer som det faktiskt har mätts på, närmare bestämt knappt två promille. Då går det ju att undra om dessa knappa två promille verkligen är representativa för världens alla glaciärer? Fast å andra sidan behövs det ju faktiskt inte exakta mätningar för att konstatera om en glaciär kraftigt minskar i storlek, eller till och med försvinner. Fotografier tagna vid olika tidpunkter går till exempel också att använda. Exakta mätningar kan dock vara bra att ha, för att veta hur snabbt det går.

Av dessa 108 uppmätta glaciärer, är det bara 30 stycken som har kontinuerliga data för perioden 1980-2003. Andelen av dessa som ökar i massa har minskat, från 32 % till 10 %, men tydligen finns det fortfarande glaciärer som blir större, så alla är inte på väg att försvinna. Den geografiska täckningen kunde vara bättre, för glaciärer i Alperna, Skandinavien och Nordamerika dominerar bland de som mäts.

Även om inte alla glaciärer smälter blir alltså utan tvivel en majoritet av världens glaciärer, eller i alla fall av de knappt två promille som mäts regelbundet, mindre just nu. Vad beror det då på?

En viktig detalj i detta sammanhang är ju att alla glaciärer egentligen är rester efter den senaste istiden. Med undantag för några perioder, har de minskat i storlek sedan istiden tog slut. Det är alltså ett naturligt tillstånd att de minskar i storlek. Den senaste perioden då en stor del av glaciärerna växte tycks ha varat i några hundra år, fram till slutet av 1800-talet. Jämför man med den perioden är naturligtvis de flesta glaciärer mindre nu. På den tiden mättes i och för sig inte storleken på just några glaciärer alls, men det finns ju en del gamla foton att jämföra med.

Att glaciärer minskar i storlek behöver alltså inte betyda något konstigt har hänt med klimatet. Minskande glaciärer har varit det naturliga sedan istidens slut.

En annan viktig detalj är att glaciärer faktiskt inte är några termometrar. Visst påverkas de av temperaturförändringar, men också av andra faktorer, inte minst nederbörd. Snöar det mindre på en glaciär, kan vi förvänta oss att den minskar i storlek, nästan oavsett vad temperaturen gör.

Visst reagerar glaciärer på klimatförändringar, men det säger faktiskt ingenting om vad som orsakar klimatförändringarna. Dessutom reagerar de med fördröjning, som för stora glaciärer kan var flera decennier.

En glaciär som speciellt har kommit att nämnas som ett exempel på vad människan är på väg att ställa till med, är den på toppen av Kilimanjaro i Östafrika. Det är helt riktigt att det sannolikt är människan som är huvudorsaken till att den har minskat kraftigt i storlek. Märkligt nog brukar de som nämner Kilimanjaro dock skylla på fel orsak i alla fall. Märkligt, för att det ju går att kontrollera fakta. De brukar skylla på uppvärmning orsakad av en ökande växthuseffekt. En liten faktakontroll visar dock att det är tveksamt om Östafrika alls har blivit varmare. Här är nämligen ett diagram som visar årsmedeltemperaturer för två kvarvarande väderstationer i Östafrika, de i Dire Dawa och Addis Ababa:

Jag har också lagt in de två räta linjer som är den bästa anpassningen till var och en av dessa temperaturserier. I bägge fallen är lutningen på linjen noll, vilket betyder att dessa två väderstationer vare sig visar någon uppvärmning eller avkylning. Till skillnad mot de diagram jag har med i avsnittet om global (och urban) uppvärmning, är detta verkliga temperaturer, i grader Celsius, och inte avvikelser från någon “normalperiod”. Som synes skiljer sig årsmedeltemperaturerna mellan dessa två orter med ungefär nio grader. Klimatet på de två ställena är alltså helt olika. Ändå har ingen av dem någon som helst trend. Sannolikt saknas därför en trend i årsmedeltemperaturen för hela Östafrika. Det har alltså inte blivit varmare där åtminstone de senaste sex decennierna. Tidigare vet vi inget om på grund av brist på data. Den globala uppvärmningen tycks ha missat Östafrika. Finns det ingen lokal uppvärmning för Kilimanjaros glaciär att reagera på, kan orsaken till dess minskning naturligtvis inte heller vara ökande temperatur.

Kilimanjaros topp ligger också så högt att lufttemperturen alltid är lägre än isens smältpunkt. Isen kan inte smälta. Den kan däremot sublimera, det vill säga gå direkt från fast form (is) till gasform (vattenånga). Det är en process som kräver mer energi än smältning men kan ske vid lägre temperatur. Dessutom kan den ske i vacuum, där flytande form helt enkelt inte finns. Sublimering sker när solen lyser på isen, så glaciären på Kilimanjaros topp skulle ju ha kunnat reagera på en eventuell ökning av solinstrålningen, men det är knappast huvudorsaken.

Kilimanjaros glaciär har minskat i storlek ända sedan 1800-talets slut. En vetenskaplig arikel av några forskare för ett antal år sedan hittade dessutom den sannolikaste huvudorsaken: Nederbörden har minskat. Denna glaciär, vars minskande storlek har tagits som ett exempel på vad ökande temperaturer leder till, har alltså i själva verket reagerat på minskande snöfall. Forskarna upptäckte också vad som sannolikt är den mest bidragand orsaken till den minskande nederbörden på Kilimanjaro: Att lokalbefolkningen har huggit ned det mesta av de skogar som tidigare fanns på bergets sluttningar och i omgivningarna. Träd tar ju upp vatten från marken och en del av detta vatten kommer att dunsta bort, bilda moln och komma tillbaka till ytan som nederbörd. Om träden ersätts med annan vegitation, eller ingen vegitation alls, blir vattnet kvar nere i underjorden.

Så visst är det rätt att påstå att Kilimanjaros minskande glaciär sannolikt är människans fel, men det har absolut ingenting med ökande halter av växthusgaser att göra. Temperaturen på Kilimanjaros topp har knappast ökat de senaste sex decennierna.

Det har också varit mycket uppmärksamhet om att Himalayas glaciärer påstås vara på väg att försvinna. Flera av Asiens stora floder har sina källor där och vattenförsörjningen för miljarder människor påstås vara hotad. Detta får ju i alla fall mig att undra över en sak: Beror inte vattenförsörjningen för dessa människor på att Himalaya får nederbörd varje år? I så fall spelar det väl ingen roll om det finns några glaciärer där eller inte? Om det är glaciärerna som står för en stor del av vattnet i floderna, måste det ju bero på att de håller på att smälta och ger mer vatten än det som tillförs med den årliga nederbörden. Då lever dessa människor hur som helst på lånad tid och måste så småningom ordna sin vattenförsörjning på annat sätt. Frågan är bara hur länge det dröjer.

Precis som i fallet med Kilimanjaro, går det dessutom att tvivla på att det har blivit varmare i området. I och omkring Himalaya finns mycket få väderstationer kvar, men jag lyckades i alla fall hitta data för en vid bergens fot i norr:

Visst har det på denna plats blivit lite varmare sedan 1960-talets slut, men lika varmt som under 1940-talet är det ju inte.

Ett annat geografiskt område som ofta påstås vara på väg att förlora sin is är Grönland. I detta fall är läget definitivt osäkert. Varje ny undersökning verkar komma till ett annat resultat än närmast föregående. Visserligen tycks de alla vara överens om att Grönlands ismassa blir tjockare i mitten och smälter bort vid kusterna. Oenigheten gäller vilken effekt som dominerar. Det är helt enkelt inte klarlagt huruvida Grönlands is växer eller krymper totalt sett.

Det mesta av den is som ligger på land finns förståss på Antarktis. Där är det dock nästan helt säkert ingen som helst fara. Dels befinner sig det mesta av isen under smältpunkten året om, och solen står lågt om den lyser alls. Dels borde ett varmare klimat leda till mer nederbörd över Antarktis, vilket i sin tur leder till att ismassorna där växer i storlek snarare än krymper. I en varmare värld, borde istäcket på Antarktis växa och inte krympa.

Arktis påstås ofta vara på väg att bli isfritt (på sommaren). Här rör det sig dock huvudsakligen om is som flyter på havsytan och mycket lite om inlandis. Vill du veta hur mycket havsytan kommer att stiga till följd av att Arktis' havsis smälter, kan du göra detta experiment: Ta en iskub och lägg den i ett tomt glas som du har ställt i en skål. Fyll glaset med vatten till brädden och låt iskuben smälta. Mät sedan, till exempel med en linjal, hur högt vattenståndet i skålen är. Multiplicera med pi och du får den höjning av havsytans nivå vi kan förvänta oss om all havis i Arktis smälter.

Tillbaka till startsidan för min vetenskapsavdelning.